Mr A

Så, första dagen på ca fem månaders pappaledighet avklarad.. Mja, tekniskt sett är det ju bara 3 månaders pappaledighet, och sen 8 veckor semester.. Men det är ju detaljer.. Och så kommer jag ju jobba helgpass 1-2 ggr per månad.. Men inga vardagar förrän i september.. Wohooo!

 

Dagen har gått i flaskmatandet och dammsugandets tecken.. Jag hade matat minst tre ungar innan jag själv fick frukost i morse.. Ja, vi har ju tvillingar så en hade jag ju alltså matat två gånger antagligen.. Hur skulle det annars gå ihop?  Dammsugandet tog nästan hela dagen.. Eller, ja.. kom ju som vanligt igång sent, men sen så... Fick jag inte dammsuga nere för frugan tog upp hela vardagsrummet och hallen med bilder och ramar... Så.. klockan hann bli nästan 20 innan dammsugandet var klart.. Jag som hade hoppats på att få byta lås ute på garaget, ett mini-projekt som inte borde ta mer än två timmar max... Sen har jag ju ungefär 10 till liknande mini-projekt såklart.. Minst... 

Under tiden jag väntade på att få dammsuga klart så passade jag på att raka ner en massa snö från garage-taket iaf, så nu hoppas jag på att det som är kvar snällt ska smälta och rinna ner i hängrännan, istället för att glida förbi och rasa ner på gången...

 

Vi åkte förresten på första längre resan med tjejerna över påsk.. Upp till frugans systrar i Orsa.. Flickorna skötte sig bra i bilen, ända fram til Rättvik ungefär.. Då Embla blev hungrig.. Så det var mycket skrik och gnäll sista halvtimmen.. Nemi bara blängde lite på Embla med en min som sa: "Kan du sluta låta så illa eller???" sen somnade hon om.. :-)

På hemvägen stannade vi först till vid Lager 157 i Sågmyra.. Där skötte sig tjejerna exemplariskt, Embla klämde iväg en explosions-bajs, men den höll sig i blöjan så mamma slapp byta kläder på henne iaf. Jag satt med tjejerna nere i kaféet och väntade medan frugan handlade.. Nemi fick krubb, men Embla ville inte ha så vi styrde mot svärföräldranas lant-ställe, ca 1.5h bort för att där kunna mata Embla... Det gick väl sådär... Första halvtimmen var det lugnt i bilen, sen började gnäll och skrik igen.. Väl på landet fick Embla mat, och vi också då vi förvarnat om att vi skulle hälsa på en kort stund. Efter att tjejerna matats och vi hade ätit och fikat så bar det iväg hemåt igen.. Den här gången ville Embla inte alls sitta i bilen, så de sista åtta milen av ca 12 så var det skrik och panik från hennes sida. Jag tror att vi stannade 5-6 gånger för att försöka trösta och lugna ner henne, men inget hjälpte några längre stunder... Skitjobbigt, men uthärdligt för min del iaf. Frugan hade svårare för det, och satt och försökte trösta Embla från framsätet så att hon blev åksjuk.. Inte roligt alls.. Så.. Det är dags att hitta en större familjebuss, där man kan sätta en vuxen mellan stolarna bak, alternativt få airbag'en på passagerarsidan fram urkopplad så att man kan sätta en barnstol där inför nästa långresa... Rast och vila på kaféet vid Lager 157 i Sågmyra...